inifrån & ut

inifrån & ut

- varför -

- ofta är huvudet fullt av tankar - ibland skriver jag ner dom på små lappar - ibland försvinner dom, nedskrivna eller inte - kanske kan mina tankar vara till glädje för någon annan - det är i alla fall min önskan

hyresgäst

dagens tankarPosted by christina agnedotter Thu, February 04, 2010 17:58:06

För två och en halv vecka sedan flyttade jag in i min nya bostad. Och jag tänkte att jag skulle bli kvar här ett tag.

Hade förstått ganska länge att jag behövde komma in och inte vara ute i kylan längre. Blir ju lite kallt och dessutom var det ju jobbigt med näringsintaget också. Speciellt den senaste tiden. Vintern kom ju tidigt och har hållit allt i ett kallt grepp. Riktigt rejält, dessutom.

Så nu njuter jag av att inte behöva frysa längre.
Har ordnat mej en riktigt skön bädd med ett riktigt varmt täcke över mej också. Visserligen lite trångt, men jag är ganska småväxt, så det gör inget. Och nu när jag inte är ute och rör mej så mycket, så blir ju inte heller mina muskler så stora. Kanske kan man säja att jag tunnar ur, men å andra sidan så behöver jag ju inte så mycket muskler just nu. Får väl bygga upp dom om jag flyttar ut igen.

Över detta råder jag ju inte riktigt själv.

Det sköna med mitt nya boende, eller jag kanske ska säja, en av de sköna saker som det för med sej, är ju den sköna rörelsen. Att kunna sova när sängen vaggar mej till sömns. Att vara varmt omsluten och ligga tryggt. Som ett foster i mammans mage, skulle du kanske säja. Om detta vet jag dock inte någonting alls.

Det enda som grumlar min nyvunna glädje lite, är, att jag ibland får höra att jag inte borde bo här. Och detta speciellt från min hyresvärd.
Jag kan ju inte låta bli att undra vad jag gjort för att få höra sådant tal. Oftast kommer det som en suck ur hennes bröst. Men det är tillräckligt för att jag ska börja tvivla på hela det här projektet.
Men, som sagt, jag kan inte själv bestämma mej för att flytta igen, det är faktiskt upp till henne.

Ibland tvivlar jag ju faktiskt på att hon har förstått det. Och jag kan ju inte själv upplysa henne om det. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska lösa den här situationen.

Men, ”kommer tid så kommer råd”, som jag har hört någonstans.

Till dess har jag bestämt mej för att njuta av min situation.

Jag njuter av att ena stunden vara högt uppe, nästa långt nere. Röra mej snabbt framåt, eller vara stilla. Få massage eller extra mycket värme i ett bad.
Så njuter jag också av att det var alldeles nyrenoverat när jag flyttade in. Ja, jag flyttade faktiskt in under själva renoveringen. Då kunde jag ju också se till att allt gammalt, trasigt och allt igengrott kom bort. Rent och snyggt och nystädat! Underbart!
Första dagarna var jag nästan som i ett rus, faktiskt. Men nu känns hjärnan klar igen.
Så det enda smolket i bägaren, eller hur jag ska säja, är väl att hon inte verkar gilla att jag bor här.
Hon säjer att det tar emot. Att det känns som det låser sej? Att det känns trångt!

Ska hon säja! Det är väl jag som har det trångt! Hon som är både utanför och innanför!
Nej, hon skulle själv känna hur trångt det är med senor och ledband och menisk och allt annat!
Och i värsta fall får hon väl be läkarna att öppna igen, då!
Så är det väl bara att åter bege sej ut i kylan!

Har hon inget hjärta i kroppen?